Vabb, bio och rage.

Februari brukar ju kallas för vabbuari och i vår familj stämmer det verkligen. Sen vi kom hem från USA så har vi varit sjuka. Barnen blev smittade av mig, men idag kunde de äntligen gå till dagmamman och fritids. Eftersom det är sportlov, så är det ingen skola. Men nu är det dags för sjukdomar igen, älskade Matti kräktes för en timme sen. Jag har haft ont i magen hela kvällen och nu blev jag orolig om det snart är min tur.  Men vi har haft tur, vi har sluppit eländet i fyra år, vilket är ovanligt då man är småbarnsförälder. Vi får se om hela familjen blir sjuk eller ej.

En annan, lite roligare sak, om Matti - han tappade sin andra tand idag och han är så stolt. Jag har då inte godkänt att min lille pojk börjar bli stor, men tyvärr kan man inte stoppa tiden.

Igår var hela familjen på bio och såg "Frost", vilken underbar film! Däremot blev upplevelsen förstörd av en annan barnfamilj som hade skrikande barn med sig och föräldrarna var lika gapiga de med. Så trist att folk inte vet bättre. Jag förstår att barn kan låta (fast då kanske de inte är mogna för bio...), men föräldrar som inte kan säga till sina barn får mig att se rött. Skrik, spring, vrål och sparkar på stolar under HELA filmen. De var inte tysta många sekunder åt gången och jag tänkte inga trevliga tankar om dem just då. Ante sa till slut till dem, men tror du att det hjälpte? Det resulterade i att mamma satt och blängde på honom medan barnen röjde runt och fortsatte med sitt gapande. Rage!

Barnen, som också var besvikna, frågade oss om vi kan köpa filmen senare och det är en film som jag känner att vi måste äga. Och då kan vi se om filmen, i lugn och ro.