Sommaren var varm, härlig och underbar, men alldeles för kort. Höstens ankomst var jag inte riktigt beredd på. Vi kom hem från Turkiet mitten av augusti och då var det redan kyligt här, inte ok. Och med regnet kommer smärtorna och huvudvärken, som ett brev på posten. Turkiet då? VARMT var det, men att svalka av sig i havets vågor var en dröm. Maten var god, människorna trevliga, men en all inclusive-resa är ingenting för oss. Vi vill se landet, ta del av kulturen, åka runt och göra saker. Vi var på ett par utflykter, som var höjdpunkterna med resan. Jeepsafari genom Taurusbergen bjöd på otroligt vackra vyer och båtuflykten var härlig, framförallt då vi fick hoppa ner i vattnet direkt från båten. Det är livet, just de stunderna kände jag ingenting annat än ren och skär lycka!

Däremot var maken sjuk under hela resan och han fortsatte vara dålig även här hemma. Semestern  slutade med att han var tvungen att sjukskriva sig. Även vi andra blev sjuka, men vi var inte lika dåliga. Tösen halkade och slog huvudet i marmorgolvet, fick en rejäl hjärnskakning och spydde ner hela hotellrummet (jag överdriver inte - jag fick ställa mig på balkongen under tiden den underbara städpersonalen tog hand om allt, för att inte kräkas själv) och jag trampade på en rostig spik som fick en infekterad tå. Men slutet gott, allting gott. Nu är vi friska och glada, men vi är alla överens om att inte besöka Turkiet på ett bra tag. Istanbul är dock en stad jag gärna åker till, men innan det vill jag besöka Polen, Spanien, Italien, Grekland, Kroatien, USA igen... ja, det finns oändligt många länder som lockar. Ett land i taget.

Jag är fortfarande sjukskriven och jag har känt mig rätt nere pga det länge nu. Framtiden skrämmer mig, då jag inte vet hur den ser ut. Mitt kontrollbehov gör ju inte att det känns lättare. Däremot är jag oerhört glad över att rehabiliteringen startar nästa vecka - föreläsningar, kbt och träning står på schemat. Lite nervös är jag, men mest förväntansfull. Får jag pli på smärtorna, bara litegrann, så går jag därifrån som en vinnare. Att konstant ha ont och sova dåligt tär så otroligt mycket på en.

En annan stor sak som hänt oss är att Matti har börjat på Lillhagsskolan nu. Stora killen! Han saknar sin dagmamma och det förstår jag, jag saknar henne också, men samtidigt tycker han att det är kul att få träffa sin bästa vän varenda dag och få träffa nya kompisar. Han är lite blyg och tillbakadragen, men jag märker redan hur han vuxit på sig och vågar börja ta för sig alltmer.
Tösen började på mellanstadiet och på bara några veckor har även hon vuxit enormt mycket. Så ansvarsfull och duktig, och hon besöker sin bror flera gånger i veckan för att kolla att han mår bra. Det är kärlek det <3

Idag ska det också röstas och jag hoppas att ni alla ser till att göra det! Maken och jag ska dela ut valsedlar idag och i helgen ska vi dela ut foldrar, affischer och klistermärken.

Ha en bra dag!