1:a september

Välkommen september, den mysiga höstmånaden. Hoppas på milt väder och solsken. September är också en månad som jag lättast har att bryta sämre vanor och komma igång med träning igen. Ny årstid, ny start. Rehabilitering som innebär att jag får träna igen, i ett långsamt tempo dock, men så som jag har längtat. Samt komma igång med promenaderna. Försöka att inte vara för hård och sätta för höga krav som vanligt. Tio minuters promenad är bättre än ingenting, min kropp bestämmer takten och tiden, inte min vinnarskalle. DET kommer bli den största utmaningen - att lyssna på kroppen. Jag har fortfarande svårt att acceptera hur min kropp beter sig, dessa förbannade smärtor.

I helgen valaktiverades det. Under fem timmar åkte vi runtom i Gävle och satte upp närmare hundra affischer. Det var kul, det var varmt och det kändes bra. Än är vi inte klara, men det känns bra att ha kommit igång. Kroppen mår som den förtjänar, hade inte riktigt räknat med hur jobbigt det skulle vara :P
Barnen hade också sin första karateträning igår och jag blev riktigt imponerad av dem. Jag hoppas och tror att de vill fortsätta, så glada och exalterade som de var efteråt. Förra helgen testade Matti på fotboll, men tyckte inte alls att det var kul. En pojke var väldigt elak mot honom, så det förstörde en del också. Blir så ledsen över att se hur elaka många barn kan vara...